Buslabbarna

Välkommen till en sida som handlar om livet med hund

Idag blev det ett minipass med hundarna när jag kom hem från jobb.

Först lite fotgående med Taggis, inga problem när man är själv på hemmaplan så nu måste jag ut och gå fot där det finns lite retning som får honom att vilja gå lite framför. För just nu är jag inte riktigt nöjd med hans position och förmåga att hålla sig vid min sida. 

Sen blev det teckenträning och spring dit jag pekar för Spike. Inte särskilt många apportera max 10 st. Känns bättre att nöta lite varje dag så att han kommer ihåg vem det är som bestämmer 😆

Taggis fick först ett linjetag längs med min grusgång, han hade inte sett att jag la ut den. Ganska så kort kanske 20 meter för jag ville mest kolla av att han går ut när jag skickar på linje. Sen blev det ett par ut med vändningar. Alltså när dummien ligger bakom, han tittar på mig och vänder om för att hämta på mitt ut. Introducerade det för inte så länge sedan och då förstod han inte alls vad jag menade, kom till mig först och sen började han vända lite tveksamt. Åh nu sitter han med förväntan och vänder snabbt som bara den. 

Jag testade till och med att först blåsa stopp när han satt ner. Han ryckte till när han hörde signalen och var nästan på väg att vända runt men insåg själv att jag inte sa ut. 

Duktig Duktig

Men det bästa av allt! Han satte sig ner med dummien i munnen innan avlämning.

Jag har haft lite strul med avlämningarna, han har droppat dummien ett par meter innan mig och sen gjort annat istället. Jag har valt att ignorera detta ”problem” rätt länge och väntat på rätt tillfälle att börja ta tag i det utan att göra en för stor grej av det.

Som jag gjorde med Spike, det tog evigheter att rätta till det där problemet igen

För ett par veckor sedan kändes han mogen för att börja träna det. Först hemma i lugn och ro. In med dummien i munnen håll den en kort stund, ta den igen och belöna med en godis. Efter några gånger la jag även till att han skulle sätta sig ner när jag tagit dummien innan belöningen kom. 

Utomhus krävde jag inte mycket mer än att han skulle komma närmre innan han droppade den, helst hela vägen. Efter några träningspass la jag till att efter att jag fått dummien hur det nu än blev så fick han sitta ner så att jag kunde stoppa in dummien i munnen en kort stund för att sedan ta den igen. 

Inomhus stegrade jag sedan träningen med att få honom att röra sig mot mig och sätta sig framför mig, utan dummie först. Följa John typ. Tack för påminnelsen Bea. Sen la jag till dummien och i början lekte och kampade jag en hel del med dummien i två händer framför mig (i positionen som jag villa ha honom i). Målet var han han skulle söka upp mig. Oftast fick jag dummien i knähöjd oxå fick jag få igång kampandet när han satt ner (ungefär i avlämningshöjd).

Utomhus körde jag ett tag med att så fort han kom in med dummien så kastade jag iväg den igen eller så blev det lite kamplek.

Sista stegringen inomhus blev att få honom att lyfta upp huvudet innan jag tog dummien. Avslutade alltid med att han fick sitta ner framför mig innan han fick en godis. Oftast behövde jag inte säga till honom utan han satte sig självmant. 

Utomhus vågade jag pressa honom lite för en vecka sedan och var hyfsat tydlig med vad jag ville att han skulle göra. Hela vägen hem, lyfter på huvudet åh jag tar dummien. Sen sitta ner för belöningen. De gånger han inte gjorde som jag ville visade jag helt enkelt vad jag ville att han skulle göra. 

Sakta men säkert så har jag fått till hyfsat bra avlämningar på ett par veckor utan att göra en för stor grej av det känns det som. De olika bitarna fick jag fram en efter en och idag satt alla ihop för första gången, självmant. Det bara blev så 😉

Nu håller jag bara tummarna för att det inte var en tillfällighet

Det har blivit en hel del hundträning den här veckan. Både ett par korta pass för att nöta tecken på Spike och för att börja lära Taggis dem, samt ett pass i torsdags med en hel del markeringar med att gäng likasinnade här hemma. 

Lillkillen börjar ta sig nu och Spike börjar lyssna lite igen, trägen vinner eller nått.

Idag for jag till Hässleholm för att träna med Lisa, Anna och Janne. Planen var Walk up med ett antal utlagda dirigeringar och markeringar när man gick på linjen.

Jag hade båda hundarna ute som vanligt. Både på gott och ont. Spike kan inte riktigt gå fot på linjen och Taggis hamnar då oxå framför mig i fotgåendet. Jag orkar inte riktigt ta den striden med Spike nu och framförallt inte när jag har Taggis bredvid så idag löste jag det genom att sätta Spike bakom linjen och bara gå fot med Taggis och när vi stannade för en markeringen så fick Spike komma upp till linjen igen. Funkade skitbra då jag kunde lägga allt fokus på Taggis fotgående. 

När det var min tur att föra hund så lämnade jag av den ena hunden till Lisa så att jag kunde koncentrera mig på en hund, perfekt! 

Taggis fick börja av mina två. Först ett kort fotgående sen stannade vi. Jag gick längst till vänster och Janne som gick längst till höger kastade en markering till mig. De andra hundarna fick markering med apportkastaren men för Taggis räckte det med en vanlig markering. Han gjorde ett bra arbete med markeringen, inte det lättaste att markera på öppet fält och jobbade på bra med att vinda in den tills att han hittade den. När markeringen var inne vände jag om mot andra hållet för att skicka på en linje. De andra före mig hade skickat lite snett framåt men jag valde att skicka till den första som dels var närmre men oxå låg i linje med oss.

 På första skicket drog han lite åt höger mot där de andra hade sprungit så jag ropade tillbaka honom. Han vände direkt och kom glatt tillbaka. På andra skicket sprang han helt rätt och när han var i området blåste jag närsök och nästan direkt hittade han en dummie. 

Så jäkla nöjd med att han kunde släppa alla störningar på andra försöket och springa dit jag pekade. Det här har vi aldrig testat förr heller!

Spike fick en markering med kastaren som han fixade galant och första linjen gick bra. 

När det var vår tur igen så fick Taggis en markering som gick rakt fram, denna gången gick han lite för långt men jobbade fint tillbaka hemåt innan han fick vind på den och hittade den. Jag valde att skicka mot samma område igen som sist. Vinkeln blev annorlunda då vi förflyttat oss ett par meter. Även denna gången drog han lite åt höger när jag skickade men vände glatt om när jag kallade hem honom igen åh på det andra skicket gick han helt rätt.

Avlämningarna satt riktigt bra idag. Inte helt perfekta men hela vägen hem, lyfter upp huvudet så att jag kan ta dummien och när jag har fått dummien sätter han sig ner.

Han har inte riktigt förstått ännu att man kan sätta sig ner med dummien i munnen.

Spike fick markering med kastaren igen men denna gången valde jag att skicka på linjetaget innan han fick ta markeringen. Denna gången ville jag att han skulle till området bredvid det han hämtade i först. Efter lite övertalning (läs stopp och viftande med händerna) så gick han dit jag ville. När det var dags att hämta markeringen sprang han först lite fel men var som tur var på rätt sida i vinden så han fick ändå in den hyfsat snabbt. 

Vi gjorde någon linje till innan träningen var slut.

Riktigt nöjd med båda hundarna idag. Visst Spike kan inte gå fot med den typen av störning. Om jag bara ger mig fanken på att jag ska lösa det så går det, jag ska bara ha tid och en portion tålamod först.

Taggis växer hela tiden nu. Fortfarande sjukt valpig så jag får fortsätta med att ta pyttesteg framåt men nu kan jag börja träna lite annat oxå.

Bestod av linjer åh linjer och en hel del fotgående. 

I fredags hade jag sjukt ont i ryggen och stannade till och med hemma ifrån jobbet. Händer nästan aldrig men när man har blivit ordinerad att INTE lyfta något på 2 dagar har man inte mycket annat man kan göra på mitt arbete, allt det andra klarade jag av redan på torsdagen då det började kännas i ryggen.

Så fredagen ägnades åt fysträning av hund i form av simning i Hillarpsdammarna. Spike motionerar sig själv och simmar gladeligen fram och tillbaka, längd efter längd.  Taggis är gärna i vatten oxå men behöver lite motivation för att simma ordentligt. Från början var de båda i men eftersom Taggis har en förmåga att simma upp på Spike och nästan dränka honom så fick de simma var för sig. Pinnar och stenar fick lura lillkillen till att simma en stund. 

Lördagen började även denna med en simtur dagen till ära i ett ankhål och lite senare blev det linjeträning här hemma. Den här gången var uppslutningen riktigt bra och vi var 9 st som gick fram och tillbaka i hagen. Bonden hade gödslat stora fältet så där var väll ingen direkt road av att gå. Så vi gick i den stora backhagen på baksidan. Fördelen med den hagen är att där är en svacka på mitten och när man skickar från ena toppen till den andra har man bra överblick över vad hunden gör fast att det en bit bort. 

Alla hundarna skötte sig bra och jag tror att alla var nöjda. Mest nöjd är jag själv med att Taggis följsamhetsträning har gett resultat. För han är vid min sida på linjen, nu har jag inte utsatt honom för några extrema retningar ännu men det kommer så småningom. Spike däremot går ju som alltid en bit framför med sjukt höga förväntningar. Jag hade båda med mig ute även denna gången och blir så glad av att jag så enkelt kan byta hund som jag skickar, eller nja Taggis sitter kvar som ett ljus när jag tar fram Spike och Spike ja han är jag nog mest glad om han är tyst i de lägena för han är ju oftast inte kvar på samma ställe som jag satte honom på.

Taggis fick nog 3 linjer som han tog fint, avlämningarna var bättre. Han droppade inte dem snart är de nog som jag vill ha dem. 

Skynda långsamt

Spike fick nog oxå 3 linjer och han lyssnade hyfsat bra på signaler och tecken. Allt kan givetvis bli bättre men för att vara mister ‘jag kan bäst själv’ så var det bra.

Söndagen började med ett par linjer i hagen. Taggis fick 2 enkla en på längden med en störning kastad bakom och en på tvären förbi samma störning. Gick kanon. Spike fick se 2 utlagda i varsin hörna och sen fick han även se när Taggis hämtade en linje mitt i på halva sträckan. Därefter skulle han springa till den första utlagda i vänstra hörnan. Det är något magiskt när man skickar på diagonalen ner för en backe och sen att han ska upp igen… Han viker nästan alltid av fel när han är på väg upp igen. Envis som synden. Men skam den som ger sig. Efter ett antal försök så insåg han att han skulle springa dit jag pekade.

Hur svårt ska det vara, spring dit jag pekar!

Dagen avslutades med ett kort viltspår för Taggis. Det var ett tag sedan sist och det märktes. Lite läskigt med blod doften igen så hör ska tränas viltspår oxå med jämna mellanrum. 

Tack alla för helgens träningar!

Idag hade jag planerat in lite linjeträning med hundarna och bjudit in litta hundfolk som också vill träna hund ibland eller bjudit in och bjudit in. Jag gjorde ett inlägg på FB och de som ville och kunde var välkomna. Jag tränar rätt mycket själv men ibland är det både kul och nyttigt med lite sällskap. Framför allt så behöver Taggis den konkurrensen. Spike däremot, det är en helt annan femma han behöver snarare lära sig att uppföra sig bland andra.

Med de sedvanliga avhoppen så var det Karin som dök upp vid utsatt tid, Robert kom lite senare då han fick lösa något på sitt arbete. Jag och Karin har hundar i ungefär samma ålder så det passade bra. Jag gick med båda mina och Karin hade med sin yngsta.  Linjeträning är annars rätt smidigt när man tränar med hundar i olika ålder och status då det går att variera och lägga upp olika svårt.

Vi började med att gå sida vid och turas om att skicka bakåt på utsatta dummisar, unghundarna såg när vi satte ut dem. Spike fick dolda och störningsmarkeringar när det var hans tur. Taggis linjer var bra idag om man jämför med tidigare i veckan, han sprang rakare idag. Det blåste sidovind på de första linjerna och det är oftast lätt att de faller i vind. Det klarade Tagggis galant, dock något som jag behöver träna mycket med Spiken. Sen vände vi upp och gick mot vinden så hundarna hade medvind när vi skickade på linjen, här blev det bara varsin linje innan vi vände upp igen och fick sidovind. På väg tillbaka valde jag att testa och droppa en dummie som Taggis inte såg för att se om han tog mitt kommande när jag vände om för att skicka honom. Det klarade han fin fint, han gick lite för långt och sprang över dummien jag gick nog lite för kort bit innan jag vände om. Ibland kan han mer än jag tror 😀

Det tog en timma att gå runt knappt en tredje del av fältet så vi tog en  pause efter det. Lagom tills att det var dags att träna lite till anslöt Robert och vi gjorde ungefär likadant igen. Gick på linje, satte ut dummisar och kastade markeringar. Det märktes att våra unghundar redan hade varit ute en runda för det var inte samma tryck i dem men de gjorde ändå vad de skulle.

Taggis avlämningar idag var usla på första passet han droppade dem innan mig fast att jag satt ner åh höll armarna längs med kroppen. På det andra passet glömde jag mig och stod upp och höll händerna samlade framför mig, ungefär som när jag gjort backaövningen som Bea tipsade om tidigare i veckan och helt plötsligt hade jag korrekta  avlämningar. Känns gött, nu verkar han vara mogen för den träningen så det ska jag träna mycket på här hemma.

Det kändes även rätt bra att träna Spike idag. Han var hyfsat styrbar och tog en hel del av mina signaler och tecken. Han ska ju oftast bara kolla lite där först eller inte riktigt gå dit jag vill då han har rätt mycket egen vilja. Så med lite spring rakt, dit jag pekar och stanna när jag blåser träning så vågar vi oss ut på jakt i höst igen.

Det dröjer nog ett par veckor tills att gräset är för högt igen så det lär bli mer linjeträning här framöver, återstår bara att se om jag får något träningssällskap 😉

Fick lite extra energi och det har blivit ett par träningspass den här veckan. 

I måndags kom Bea förbi och då la vi ut ett par linjer till hundarna. Beas hund fick gå först och sedan skickade jag Taggis. Det är bra med lite konkurrens när jag tränar Taggis han verkar skärpa sig lite extra då. Linjerna gick bra, han är lite bekväm och kan mycket väl tänka sig att välja väg när han är på väg tillbaka så det gäller att jag är med när det är lite besvärlig terräng. Han är oxå lite finkänslig och tar det väldigt lugnt och försiktigt när dummien hamnar i nått mög typ nällor. Tror dock att viljan att hämta i buskar och snår kommer när jaktlusten ökar.

Sen fick jag även lite bra tips på vad jag kan jobba med för att få till bra avlämningar. För det är något som jag verkligen behöver ta tag i nu!

I tisdags var det unghundsträning i Nymölla hos Mirjam. Vi fick gå på linje ute på gräsfältet. De 2 på kanterna satte ut varsin dummie och när vi hade gått tillräckligt långt vände man om och skickade på linje. Första gången som jag skickade Taggis sprang han hela vägen ner till där vi började och där även hunden innan fick hämta. Efter ett par försök lyckades han med linjen och på den andra linjen lite senare gick det mycket bättre.

Vi fick även varsin markering längs med linjen och som sedan blev ett linjetag. Som avslutning fick vi vattenmarkeringen. Jäklar vad han simmade!!

I onsdags var det vilodag för mig 😉 Spike fick ett viltspår och Micke från jaktföreningen spårade med honom och Taggis fick bara vara. I torsdags cyklade jag en runda med hundarna och tränade lite avlämningar inomhus.

Idag gjorde jag om linjerna som jag och Bea körde i måndags plus att jag la ett sök på fältet till Spike. Jag passade även på att träna lite avlämningar när jag satt där ute och drack kaffe. Taggis kom med en dummie som han hittat på nedervåningen och då kan man ju lika gärna träna lite.

Imorgon får det bli motionsträning, både en cykeltur och lite simning om vädret tillåter det. Och på söndag kommer lite hundvänner förbi för lite träning. Tanken är att vi ska gå på linje då igen men det vet de andra inte ännu 😉

Idag hade vi en träningsdag med lite kompisar uppe i  Hishult. Redan innan hade vi bestämt att vi två och två skulle lägga upp varsin station/övning likt WT där vi fick möjlighet till att träna på både fotgående, och apportering. Övningarna i sig anpassade vi efter hundarna. Den här gången var det hyfsat enkelt då vi nästan bara hade NKL och Elithundar.

Vi med yngre och NKLhundar fick börja träna med hund medan de andra agerade domare, skytt och kastare. Första övningen gick så där. Taggis var inte riktigt med och hade nog inte riktigt kopplat på näsan. Så vi fick göra om ett par gånger. Den andra övningen blev vattenmarkering med lite fotgående. Första gången som han fick hämta på vatten och det gick bra. Vid första markeringen höll han på att knalla eller jo han gjorde nog det oxå. Men det gjorde mig inget idag, jag vet helt galet egentligen borde jag kanske ha rutit till för att få in honom igen men eftersom att det var första gången på vatten och han normalt sett är stadig så är jag inte orolig. På den andra markeringen så hade jag fått på mitt balasnöre så jag höll i den dock kändes han stadig igen. Sen fick jag gå fot ett par gånger fram och tillbaka, få ett par kast utan att hämta och vända om igen. Grymt bra träning!! Tack för den övningen 😀

Sen blev det två enkelmarkeringar till, den första landade där det är rätt håligt och högt gräs åh jag har för mig att den gick bra. Den andra hamnade i högt gräs på en sluttning. Svårt tyckte Taggis som sprang förbi den. Minns inte om det blev en eller två försök till men när det lyckades hade kastaren vittrat in området först. Ska komma ihåg att göra det till nästa gång.

Sista markeringen blev i skogen där man behövde passera ett diket. Den gick riktigt bra.

Att ta med mig efter dagen är att vi behöver träna fotgående likt det vi gjorde vid vattnet. Få skott och kast, gå ett par steg framåt och vända om. Även att vi nog behöver vittra in ett område vid markeringar så att han stannar i området för att sedan lyckas.

I torsdags hade vi träning med viltvårdsföreningen. Vi träffas en gång i veckan och tränar lite med hundarna. Det är mest unghundar och nästan bara Vorsteh, Taggis är ensam labbebus och han tycker att de andra hundarna är lite konstiga. Framförallt så är de mycket stimmigare och både hund och förare låter bra mycket mer än retriever folk 😁 

Det blir en hel del högljudda NEJ från de andra och Taggis tittar med stora ögon på de andra hundarna. Han är ju så söt min lillkille. När vi sätter dem på en linje för att gå ifrån, låta dem sitta kvar och sedan kalla in en efter en så är där ju minst en hund som inte sitter kvar. När en kallar kommer det två hundar osv. Ni kan nog se det framför er. Taggis sitter alltid kvar och vänder på huvudet och tittar på de andra och förstår inte alls vad de håller på med. De första gångerna vi hade träning var det till och med så att han nästan inte vågade lämna sin plats och komma på min inkallning. Med tanke på hur många som ropat nej dessförinnan så kanske inte så konstigt. Nu sist var det inga problem han tar nog inte åt sig lika mycket av de andra förarnas ord och sinnesstämning längre. En bra lärdom kan jag tycka man vill ju inte gärna ha en hund som känner in för mycket från de andra förarna. En del för hund högljutt och det behöver han klara av att bortse ifrån.

Dagens lydnadspass blev rätt kort för sedan var det fokus på apportering och dummyträning. Jag har missat 2 träningar så visste inte riktigt hur upplägget skulle bli och till min lycka så spridda vi ut oss och tränade själva. Jag la ut ett par öppna linjer och skickade Taggis på dem. Mitt fokus nu är inleverans och avlämning. Han är inte riktigt mogen ännu för att jag ska kunna begära avlämningar i hand när jag står upp så jag sätter mig ner på huk när han är på väg in. På sista tiden har jag även börjat ha en extra dummie på mig så när han är ända inne och jag har fått dummien så kastat jag iväg den andra. Min känsla är att han lämnar av bättre nu när jag sitter ner så ska nog våga ställa mig upp lite snart.

Nä dags för en dag i föreningsanda och mitt första fullmäktigemöte!

Idag har jag, Bea och Birthe varit ute och rekat lite på marken inför vårt Helsingborgsprov. Vi tittade på lite olika alternativ till upplägg och passade på att träna lite när vi ändå var där.

Spike fick sitta i bilen då han hade skyhöga förväntningar bundna till platsen. Han har fått busjaga här ett par gånger och både fått stöta upp änder och apportera efteråt. Just de känslorna och förväntningarna vill jag inte få över till Taggen redan så det kändes bäst att bara ha Taggis med ute. 

Först stod vi och tittade på de andra när de tog varsin linje sen gick vi vidare en bit och där kastade Birthe markeringar till oss. Taggis fick sitta lös vid min sida, jag hade inget balaband med mig idag som ”säkerhetslina” så det fick helt enkelt bära eller brista när det var vår tur. Inga problem han satt stadigt och gick direkt på mitt kommando. Rakt ut med full fart, hittade dummien direkt och full fart hem.

Duktig duktig

Jag kan inget annat än le åt hans framfart de är ju så söta i den här åldern när de fortfarande ser ut som älgkalvar och livet leker 😃

Sen gick vidare en bit också kastade Bea markeringar, först till Birthe och sedan till mig. Jag gjorde det klassiska misstaget att be kastaren att kasta lite kortare för att göra det enklare då dummisarna hade landat i hög vass men istället gjorde jag det så mycket svårare eftersom det förra området drog. Så han gick lite för långt men fortsatte att jobba tills att jag kallade hem honom så att vi kunde göra om. Denna gången landade dummien så att det blev enklare för honom även om han fick ligga i ett tag så fortsatte han tills att han hittade den. 

Vi fortsatte runt dammen och Bea och Birthe gjorde ett par linjer till och markeringar i hög vass. Taggis fick en markeringen som landade lite dolt bakom en buske. Även denna gången gick han för långt men höll linjen fint och jobbade fram och tillbaka länge länge innan jag kallade hem igen. Bea fick en linje i samma område för att lägga lite mer vittring där och sen gjorde vi om den. Denna gången gick det mycket bättre. 

Jag är väldigt nöjd med att han fortfarande har ett bra tempo när han söker. Det är nästan så att han går ner i tempo när han letar istället för att få spring i benen och börja fara rundor. 

Hoppas hoppas att det håller i sig!

Sen gjorde Bea och Birthe lite linjer och dirigeringslinjer medan jag och Taggis tittade på. När vi gick vidare la jag ut en linje som han fick ta när vi gått en bit.

Som avslutning på träningen gjorde jag ett litet närsök med en tennisboll i ett område som Bea och Birthe redan hade haft bollar i. Birthe hjälpte mig att lägga ut en boll medan vi stod och tittade. Jag satte honom sedan i området gick en bit ifrån, blåste ett stopp och sedan närsökssignal. Fina fina killen började söka lugnt och metodiskt, hittade bollen och kom med den till mig. 

Jag är supernöjd med dagen och känner verkligen att vi är på rätt väg. Han måste tycka att det är supertråkigt att träna själv på hemmaplan med bara mig men när vi kommer ut med andra så steppar han upp det där lilla lilla extra.

I tisdags åkte jag upp till Skvatte och tränade hundarna en stund.

Jag hade båda hundarna ute, den ena fick sitta uppbunden medan den andra fick jobba. Känns som bra träning för Taggis han får på ett bra sätt lära sig att vara passiv medan en annan hund får jobba och han är lugn till skillnad från Spike som är rätt tydlig med att han inte är nöjd med att få sitta vid sidan.

Först gick jag en hel del fot, terrängen är knögglig och där är mycket torra höga växter som man kan gå igenom och lite träddungar. Så båda hundarna fick jobba för att hålla sig vid min sida.

Sen la jag ut 3 linjer, Taggis fick följa med när jag la ut dem men jag valde att skicka Spike först på alla innan det var Taggis tur.

Det kändes som en bra idé men ack så fel jag hade

Spike gjorde linjerna bra, det blev ett stopp och ett ut på ena linjen medan han fick ta de andra direkt  sen var det Taggis tur. Först var han lite osäker på om han verkligen skulle gå men sen sprang han ut och började leta i området. Han kändes lite loj och han letade inte särskilt länge innan han gav upp. Whaaat? Det har inte hänt tidigare så jag gjorde om det igen men gick lite närmre den här gången. Samma resultat så då valde jag att göra om hela linjen istället på kort avstånd. Visst han tog den men det var väll allt. Den andra linjen blev ungefär likadan och jag fick motivera honom för att leta upp dummien och ja den tredje linjen oxå. Så efter det gjorde jag inte mer med honom vet inte vad det var men det var ingen bra träningsdag så ingen idé att fortsätta. De fick bada istället och simmade rundor i ån.

Idag åkte jag dit igen och hade båda hundarna ute. Jag skippade fotgåendet, bytte område och la ut en linje åt gången. Taggis fick gå först medan Spike satt bakom och väntade. Idag gick han mycket bättre, bättre fart ut, snabba upptag och bra tempo in. Åh då hamnade ändå dummisarna i högt torrt gräs. Sen fick Taggis sitta vid sidan medan Spike fick ta samma linje. Den andra linjen la jag över ett par omkullfallna björkslyträd och den tredje blev samma linje som den första fast längre ut. När jag skickade honom på den tredje linjen hade jag bra störning av Mickes Busan som sprang lös sidan om oss och även om han hejdade sig lite när hon kom farandes så fortsatte ha ut i sin linje. Det gamla området som han passerade var heller inte några problem.

Idag kändes linjeträningen bra igen

Micke kastade 2 markeringar till oss oxå. På den första blev Taggis lurad av allt det höga gräset och trodde att den landade mycket närmre mig än vad den gjorde. Men han letade länge och ihärdigt men framför allt höll han ett bra område. Han blev aldrig stor och springig. Jag valde att gå ut mot honom efter ett tag så att han tog ny mark tills att han hittade den. På det andra kastet knallade han vilket inte gjorde mig något han bara skulle ha den där dummien direkt, härligt med lite vilja. Dock hamnade den andra dummien ett par meter framför den gamla legan så han sprang mer eller mindre rakt över den ut till det gamla området där han fastnade en kort stund innan han letade lite större och fick vittring på den. 

Även idag blev det lite simning som avslutning, bra rehabträning för Spiken ju 😉

Det är så härligt att kvällarna är ljusare så att man hinner klämma in hundträning lite oftare. Den här veckan har det blivit hela 4 pass!!

Började veckan med lite följsamhets och stadgeträning med Kati och Fanny. Vi träffades vid Fredriksdalsteatern, som så många gånger tidigare för det är perfekt att vara där. Många som passerar både gående, cyklande och springande och där är många som rastar sina hundar i området. 

Den här gången hade Taggis svårt koncentrera sig, jag tror att hormonerna har börjat spöka lite plus att jaktlusten har vaknat till liv. Han fastnade ett par gånger med sitt fokus på andra hundar och glömde bort att han skulle följa mig. Perfekt träning då jag fick påminna honom lite om vad som gäller vid min sida. 

I torsdags var jag uppe hos Kathy och Olle och där fick jag hjälp med att kasta markeringar. Jag försökte gå fot med Taggis till marken där vi skulle träna men gud vad svårt det var. Det luktade väldigt gott på kalhygget och han hade nosen i backen nästan hela tiden och hamnade för långt fram 😣

Jag måste träna följsamhet på lite mer spännande mark än den här hemma

Markeringarna gick bra. Kathy fick kasta ett par markeringar på samma ställe också backade jag lite efter varje. Den första linjen gick från hygget över en grusväg och över ett stengäre. På första kastet stod jag nog för nära för han brydde sig liksom inte visst han pockade upp den men valde att göra annat på vägen in. Att jag stod på muren gjorde inte det lättare heller. Så när jag backade en bit skötte han sig exemplariskt. 

Jag ska helt enkelt inte göra det för enkelt för honom

Snabbt ut, bra upptag och snabbt in. Avlämningarna är en helt annan historia men det tar vi sen. Den andra linjen blev på hygget över en liten liten bäck uppför en liten kulle och så landade dummien lite gömd på baksidan. Även denna linjen fixade han galant. Tredje och sista linjen blev över hygget igen också landade dummien en liten bit in i skogen. Den första blev lite svår för honom men sen gick det igen. Det är kul att se att han använder sin nos bra och han stannar kvar i ett inte allt för stort område tills att han hittar dummien. Med tiden kommer han att lära sig att hålla ett tajtare område.

I lördags var vi hos Peter som har en av Taggens syrror. Vi började med följsamhetsträning och idag följde han mig mycket bättre dock är jag ändå inte riktigt nöjd ännu.

Jag måste bruka allvar med den träningen igen innan det blir naturligt för honom att gå lite lite för långt fram.

Sen bytte jag hund en stund och Spike fick göra ett sök och leta upp lite dummisar. Jag blir alltid lika glad av att se honom jobba för han älskar verkligen det. Sökträning är bra träning för honom nu, han kan jobba i ett ganska behagligt tempo utan att det blir för mycket påfrestningar på hans ganska otränade kropp. 

Efter det var Taggis tur igen och då började vi med lite markeringar över en mur. Själva hindret var inga problem och han sprang samma väg tillbaka. Markeringarna gick bra i början sen backade jag lite för långt eller egentligen var det inte avståndet som ställde till det utan där blev en svårighet till när jag backade då jag stod på en lite höjd från början och hamnade bakom den när jag backade. Så för Taggis såg det ut som att dummien landade bakom kullen och innan muren. Med tanke på att vi precis har börjat med markeringsträningen så inte så konstigt att det blev för svårt. Det här kommer han lära sig med lite mer erfarenhet. Så jag gick fram igen så att han såg att den landade på andra sidan muren. 

Den här linjen ska vi definitivt göra om någon gång det får bli en liten måttstock på hans utveckling 

Sen la vi ut tre dirigeringslinjer som båda hundarna fick ta.

Idag la jag ut tre linjer i Skvatte. Dessa linjer tänker jag lägga ut i veckan igen så då berättar jag mer om dem.