Idag blev det ett minipass med hundarna när jag kom hem från jobb.
Först lite fotgående med Taggis, inga problem när man är själv på hemmaplan så nu måste jag ut och gå fot där det finns lite retning som får honom att vilja gå lite framför. För just nu är jag inte riktigt nöjd med hans position och förmåga att hålla sig vid min sida.
Sen blev det teckenträning och spring dit jag pekar för Spike. Inte särskilt många apportera max 10 st. Känns bättre att nöta lite varje dag så att han kommer ihåg vem det är som bestämmer 😆
Taggis fick först ett linjetag längs med min grusgång, han hade inte sett att jag la ut den. Ganska så kort kanske 20 meter för jag ville mest kolla av att han går ut när jag skickar på linje. Sen blev det ett par ut med vändningar. Alltså när dummien ligger bakom, han tittar på mig och vänder om för att hämta på mitt ut. Introducerade det för inte så länge sedan och då förstod han inte alls vad jag menade, kom till mig först och sen började han vända lite tveksamt. Åh nu sitter han med förväntan och vänder snabbt som bara den.
Jag testade till och med att först blåsa stopp när han satt ner. Han ryckte till när han hörde signalen och var nästan på väg att vända runt men insåg själv att jag inte sa ut.
Duktig Duktig
Men det bästa av allt! Han satte sig ner med dummien i munnen innan avlämning.
Jag har haft lite strul med avlämningarna, han har droppat dummien ett par meter innan mig och sen gjort annat istället. Jag har valt att ignorera detta ”problem” rätt länge och väntat på rätt tillfälle att börja ta tag i det utan att göra en för stor grej av det.
Som jag gjorde med Spike, det tog evigheter att rätta till det där problemet igen
För ett par veckor sedan kändes han mogen för att börja träna det. Först hemma i lugn och ro. In med dummien i munnen håll den en kort stund, ta den igen och belöna med en godis. Efter några gånger la jag även till att han skulle sätta sig ner när jag tagit dummien innan belöningen kom.
Utomhus krävde jag inte mycket mer än att han skulle komma närmre innan han droppade den, helst hela vägen. Efter några träningspass la jag till att efter att jag fått dummien hur det nu än blev så fick han sitta ner så att jag kunde stoppa in dummien i munnen en kort stund för att sedan ta den igen.
Inomhus stegrade jag sedan träningen med att få honom att röra sig mot mig och sätta sig framför mig, utan dummie först. Följa John typ. Tack för påminnelsen Bea. Sen la jag till dummien och i början lekte och kampade jag en hel del med dummien i två händer framför mig (i positionen som jag villa ha honom i). Målet var han han skulle söka upp mig. Oftast fick jag dummien i knähöjd oxå fick jag få igång kampandet när han satt ner (ungefär i avlämningshöjd).
Utomhus körde jag ett tag med att så fort han kom in med dummien så kastade jag iväg den igen eller så blev det lite kamplek.
Sista stegringen inomhus blev att få honom att lyfta upp huvudet innan jag tog dummien. Avslutade alltid med att han fick sitta ner framför mig innan han fick en godis. Oftast behövde jag inte säga till honom utan han satte sig självmant.
Utomhus vågade jag pressa honom lite för en vecka sedan och var hyfsat tydlig med vad jag ville att han skulle göra. Hela vägen hem, lyfter på huvudet åh jag tar dummien. Sen sitta ner för belöningen. De gånger han inte gjorde som jag ville visade jag helt enkelt vad jag ville att han skulle göra.
Sakta men säkert så har jag fått till hyfsat bra avlämningar på ett par veckor utan att göra en för stor grej av det känns det som. De olika bitarna fick jag fram en efter en och idag satt alla ihop för första gången, självmant. Det bara blev så 😉
Nu håller jag bara tummarna för att det inte var en tillfällighet








