Buslabbarna

Det är så härligt att kvällarna är ljusare så att man hinner klämma in hundträning lite oftare. Den här veckan har det blivit hela 4 pass!!

Började veckan med lite följsamhets och stadgeträning med Kati och Fanny. Vi träffades vid Fredriksdalsteatern, som så många gånger tidigare för det är perfekt att vara där. Många som passerar både gående, cyklande och springande och där är många som rastar sina hundar i området. 

Den här gången hade Taggis svårt koncentrera sig, jag tror att hormonerna har börjat spöka lite plus att jaktlusten har vaknat till liv. Han fastnade ett par gånger med sitt fokus på andra hundar och glömde bort att han skulle följa mig. Perfekt träning då jag fick påminna honom lite om vad som gäller vid min sida. 

I torsdags var jag uppe hos Kathy och Olle och där fick jag hjälp med att kasta markeringar. Jag försökte gå fot med Taggis till marken där vi skulle träna men gud vad svårt det var. Det luktade väldigt gott på kalhygget och han hade nosen i backen nästan hela tiden och hamnade för långt fram 😣

Jag måste träna följsamhet på lite mer spännande mark än den här hemma

Markeringarna gick bra. Kathy fick kasta ett par markeringar på samma ställe också backade jag lite efter varje. Den första linjen gick från hygget över en grusväg och över ett stengäre. På första kastet stod jag nog för nära för han brydde sig liksom inte visst han pockade upp den men valde att göra annat på vägen in. Att jag stod på muren gjorde inte det lättare heller. Så när jag backade en bit skötte han sig exemplariskt. 

Jag ska helt enkelt inte göra det för enkelt för honom

Snabbt ut, bra upptag och snabbt in. Avlämningarna är en helt annan historia men det tar vi sen. Den andra linjen blev på hygget över en liten liten bäck uppför en liten kulle och så landade dummien lite gömd på baksidan. Även denna linjen fixade han galant. Tredje och sista linjen blev över hygget igen också landade dummien en liten bit in i skogen. Den första blev lite svår för honom men sen gick det igen. Det är kul att se att han använder sin nos bra och han stannar kvar i ett inte allt för stort område tills att han hittar dummien. Med tiden kommer han att lära sig att hålla ett tajtare område.

I lördags var vi hos Peter som har en av Taggens syrror. Vi började med följsamhetsträning och idag följde han mig mycket bättre dock är jag ändå inte riktigt nöjd ännu.

Jag måste bruka allvar med den träningen igen innan det blir naturligt för honom att gå lite lite för långt fram.

Sen bytte jag hund en stund och Spike fick göra ett sök och leta upp lite dummisar. Jag blir alltid lika glad av att se honom jobba för han älskar verkligen det. Sökträning är bra träning för honom nu, han kan jobba i ett ganska behagligt tempo utan att det blir för mycket påfrestningar på hans ganska otränade kropp. 

Efter det var Taggis tur igen och då började vi med lite markeringar över en mur. Själva hindret var inga problem och han sprang samma väg tillbaka. Markeringarna gick bra i början sen backade jag lite för långt eller egentligen var det inte avståndet som ställde till det utan där blev en svårighet till när jag backade då jag stod på en lite höjd från början och hamnade bakom den när jag backade. Så för Taggis såg det ut som att dummien landade bakom kullen och innan muren. Med tanke på att vi precis har börjat med markeringsträningen så inte så konstigt att det blev för svårt. Det här kommer han lära sig med lite mer erfarenhet. Så jag gick fram igen så att han såg att den landade på andra sidan muren. 

Den här linjen ska vi definitivt göra om någon gång det får bli en liten måttstock på hans utveckling 

Sen la vi ut tre dirigeringslinjer som båda hundarna fick ta.

Idag la jag ut tre linjer i Skvatte. Dessa linjer tänker jag lägga ut i veckan igen så då berättar jag mer om dem.

Det här kommer att bli ett fluminlägg

Jag känner mig fortfarande ganska grön när det gäller hundträning, Taggis är ju bara min andra hund så vi kan väll vara överens om att jag är det också 😉

Spike är min prova på hund och han har fått göra lite av varje och med honom insåg jag att jakt och apportering är riktigt kul. Så det är vad Taggis kommer att få göra.

Jag gillar att ha en grundplan, jag läser en hel del om hundträning både i böcker och på nätet och går på kurser så att jag enkelt kan stolpa upp vad det är jag behöver lära min hund. 

Med Spike fumlade jag nog mest bara rundor i mörkret och jag visste inte riktigt vad jag skulle göra. Jag hade en plan vad det gällde ledarskapet med honom och jag hade läst på om hur jag skulle gå tillväga vid hundmöten, vid dörren, matskålen osv. Jag fick också bra tips på vägen när jag gick kurs. 

Lugn, trygg och följsam hund var målet. 

Det målet nådde vi men när jag skulle börja träna apportering fungerade ingenting och han var inte alls intresserad av att hämta dummisar. När man är ny inom hund är det svårt att hitta kurser för jakt och apportering eller det var svårt för mig i alla fall. Så jag sökte mig till brukshundsklubben och det blev lydnad och spår för oss under ett par år. Det där med att hämta saker och springa till matte var ett återkommande ”problem” för oss men det löste sig till slut.

Skam den som ger sig

Efter ett par år så kom jag in på jakt och apporteringsträning igen och fastnade som sagt för det. En härlig utmanade resa har vi haft för att nå dit vi är idag och jag har lärt mig massor men jag har också många varit på väg att ge upp för han har rett mycket egen vilja den där Spiken 😆

Tanken på att skaffa en till labrador  föddes för ett par år sedan. Men det var först förra året som jag vågade ta steget.

Med Taggis satte jag mig också ner och läste igenom mina böcker, antecknade vad jag behövde komma ihåg och gjorde en plan. 

Lugn, trygg och följsam hund är målet

Ganska snabbt märkte jag att Taggis påminde mycket om Spike när han var liten. Lugn, lättlärd och inte alls intresserad av att hämta saker. Om jag blev sjukt stressad av detta med Spike så kan vi väll säga att jag började undra vad det var jag gjorde som fick mina hundar så ointresserade av dummisar och av att hämta saker. Dagens samhälle med alla sociala medier gjorde väll inte saken bättre heller då man inte kan undgå att läsa vad andra gör med sina valpar och unghundar. 

Man ska inte jämföra jag vet, men det är så lätt att hamna i de tankarna.

Tur att jag har lite vettiga hund människor runt omkring mig som kan lugna mig och att jag har en plan som jag har för avsikt att följa även om jag ibland tvivlar på vad jag håller på med. Mitt fokus är att gå mycket med Taggis, han ska ha rätt tråkigt vid min sida och bara följa mig. Sen får han självklart springa av sig med jämna mellanrum. 

Nu har det börjat lossna lite med apporteringen med honom också och han tycker att det är kul att hämta saker. Den stora bonusen är ju att han är lugn vid min sida och sen explosiv när det väl gäller. Antagligen en självklarhet för många av er som tränat ett par hundar. Men för en annan som bara har fått det förklarat för sig eller läst det i en bok så när man får uppleva det så börjar man att förstå på riktigt 😄

Det är därför grundträningen är så viktig åh därför man bara går och går. 

Men den stora AHA upplevelsen kom i tisdags när jag bytte ett par ord med Jens Palmqvist. Jag minns inte ordagrant vad han sade men summa summaron så: om man lägger ner väldigt mycket tid tidigt på fotgåendet där de bara ska gå lugna och uttråkade vid ens sida så trycker man dem lite. Olika mycket helt beroende på individen och då är det kanske inte så konstigt om de inte är särskilt sugna på att springa och hämta saker till en. 

Ja men eller hur! Varför har jag inte förstått detta tidigare? 

Det finns ju samband mellan allt man gör och inte gör och det ena leder till det andra osv. Så ja nu har jag äntligen börjat att förstå och uppleva det på riktigt. 

Idag tränade jag och ett par hundkompisar hemmavid. Vi började med en timmes jaktlydnadsträning. Fotgående, stadga och inkallningar med störning. 

Spike fick ligga och passa väskan medan jag tränade Taggis och båda två skötte sig galant. Jag är så jäkla imponerad av att Taggis är så trygg och lugn trots att vi utsatte hundarna för en hel del störning idag. Söt är han oxå när han sitter som ljus ❤ Mest imponerad är jag av att han klarade av sitta kvar medan jag gick runt och sparkade på en tennisboll som störning runt alla hundarna. Jag var fullt upptagen med att hålla koll på bollen och släppte fokus en bra stund från honom och ändå sitter han kvar utan problem. Finaste killen 💕

Efter lydnaden gjorde vi en närsöks och stoppsignalsövning. Jag har mest gjort godissök med Taggis och har inte riktigt fått till övergången till tennisbollarna. Så idag när jag hade lite hjälp passade jag på att träna just detta. Första försöken började han att söka fint och passerade över bollen utan att ta den så vi testade med att leka upp honom lite och gömma bollen. Plus att jag var mer vaken och blev lite glad och tokig när han var över/på bollen och det funkade. Så nu ska jag testa att köra så ett par gånger och se hur han tar det. Även här är jag supernöjd med att han är så lugn. 

Det är verkligen en supercool kille den där Taggis.

Idag blev det lite träning på föreningens mark med Micke. Kallt som sjutton i vinden men solen tittade fram så lite vår i luften var det allt.

Spike fick komma ut först en stund åh det blev bara fotgående för hans del. Nog så svårt efter all vila och jakt på det och i dagsläget får vi gå promenader runt 20 min. Så jag har hela våren på mig att ta tillbaka kontrollen vid fötterna 😆 

Taggis fick gå en hel del fot först. Idag hade vi ypperlig störning av Mickes unghund som var mycket intressant och Taggebus hade det väldigt kämpigt med att hålla sin position i början. Efter ett tag började jag kasta tennisbollar framför oss som en extra störning. När han ser bollen i luften stannar vi och när den har landat går vi fot fram till den så att jag kan plocka upp den igen.

Jag passade även på att träna lite sitt stanna kvar när Micke hade sin unghund ute, bra störning ju.

Som avslutning fick han två linjetag. Ett som vi gick ut tillsammans. Jag kastar iväg en dummie sista metrarna vänder om och går tillbaka ett tiotal meter, stannar upp och tar av kopplet och vänder om för att gå tillbaka ett par meter med lös hund vid min sida innan jag skickar iväg honom. Massor med energi och spring i benen och nu börjar han tycka att det är kul att hämta dummisar. Andra linjen ställde Micke ut bakom oss när Taggis inte såg så att han fick springa ut på en halvblind. En liten miss i planeringen blev det för jag hade inte passerat området där han hämtade dem första dummien så på första skicket sprang han dit så jag fick kalla in och skicka om. Andra försöket gick mycket bättre. Känns gött att han tycker att det är kul att hämta dummisar nu men fokus i träningen kommer fortfarande ligga på att gå och gå och gå osv

Sakta men säkert börjar orken till att träna hund komma tillbaka. När jag tränar unghund behöver jag en ängels tålamod och bra med energi för att inte tappa tålamodet och bara strunta i det. Plus att man nog måste ha en liten skruv lös för att verkligen tycka att det är kul med tråkträningen. Jag går ju mest bara runt och tränar följsamhet eller står still och tränar stadga. Det märks att jag kanske inte alltid är konsekvent när jag tränar de dagar som jag inte är på topp för följsamheten är kanske inte där den borde vara. Men nu tar vi tag i det här igen!

Åkte till ridhuset igår för lite miljöträning. Det är en riktigt utmanande miljö för Taggis. Konstiga underlag, spännande dofter, annorlunda ljud och väldigt väldigt spännande. Det lär bli fler turer dit tills att han kan hålla sig lugn och avslappnad vid min sida.

Underlagen verkar inte göra honom berörd utan han testar gärna det mesta jag ber honom om. Vet inte om det är för att han vill vara till lags, att han helt enkelt litar på mig eller om det bara inte är nått konstigt i hans värld. 

Bjuder på en kort film med cirkuskonster tanken var att han skulle sätta sig överst på pallen han gjorde det gången innan men när man filmar blir det aldrig som man tänkt 😊

Det har inte blivit mycket hundträning på sistone.

Jag dras med en seg förkylning som verkligen inte vill släppa taget och nu är jag riktigt trött på den. När jag kommer hem från jobb så är jag helt slut och det jag förmår mig till är att rasta hundarna. Hitta energi till att träna finns liksom inte på kartan sen tre veckor tillbaka. Jag vill väldigt gärna träna men att göra det när man inte är på topp brukar aldrig sluta bra. Börjar dock få lite ångest nu, jag missar ju massor med chanser till att göra nått med Taggis så nästa vecka är det dags att krypa upp ur den här bubblan.

Spike ska vila sig i form i 5 veckor till. Min fina buslabbe har världens otur och skadade menisken på det opererade benet för snart 2 veckor sedan och blev opererad igen. Känns skönt att veta att man har hittat en underbar veterinär i Hässleholm och som klämmer in Spiken i sitt redan fullspäckade schema. Så om en månad och lite till så tar vi tag i hans träningen igen.