Buslabbarna

Från att ha varit en kärnfrisk labrador som bara har varit hos veterinären för vaccination till att ränna där stup i kvarten.

Nä det här har inte varit Taggis år. Först 2 omgångar med att bli rejält dålig i magen. Inte ens Spike som var kroniker var någonsin så kass. Så 1 besök på djursjukhuset blev det för att checka allmäntillståndet. Som tur är slapp han bli inlagd, de hade inte plats så jag hade fått köra vidare isåfall. Men med lite medicin och extra omsorg så hämtade han sig efter ett par dagar.

Nästa vända blev när han hade 40 graders feber. Då konstaterades det anaplasma, lite medicin på det så var han feberfri och på bättringsväg igen.

De senaste apporteringssäsongerna har han blivit halt på vänster fram. Med ett par dagars vila så har han återhämtat sig. Ganska vanligt att apportörer får ont i tassarna. Sesambenen tar lätt stryk, klor som går sönder eller så får de sticksår. Som så många andra retrievers så visar han inte mycket när han har ont och han säger sällan ett knyst.

Även i år kom hältan framemot november/december. Men den här gången kändes han lite mer påverkad plus att hältan inte la sig efter ett par dagars vila så jag bokade in en tid hos veterinären.

Efter ett par röntgenbilder och lite klämmandes på tassen konstaterades det artros i en av tårna. Med lite smärtstillande ett par dagar och lite kosttillskott framöver hoppas jag kunna hålla artrosen i schack ett par år till.

När jag ändå var inne på kontrollen bad jag dem att ta prov på en knuta som dykt upp vid den ena höften plus att vi bokade in en operation för att dra ut en kindtand som hade gått sönder.

När väl provsvar kom var det en hudtumör som de ville operera bort asap. Så operation 1 bokades in. Operationen gick bra och Taggis var riktigt tapper. Med hans vanliga tur det här året så blev där vätska under huden vid det opererade området. Vätskan ville inte försvinna så när det var dags att ta stygnen blev det en ny operation för att sätta i ett drän.

När det sedan var dags att ta bort dränet var tandoperationen inbokad. Så inom loppet av 1 månad blev det 3 operationer. Det är tur att man har en snäll labrador som bara viftar på svansen och går med på det mesta bara man får lite godis och kel. Ja men tänk ändå 3 operationer på kort tid och varje gång veterinären gick iväg med honom följde han snällt med och viftade glatt på svansen.

Med tratt har det inte gått att ha honom i hundgården med de andra hundarna till Ellas förtret. Hon är den som inte har uppskattat Taggis frånvaro. För då har det blivit hon som har fått handskas med Nitens energi. Ella är en riktig livsnjutare som gärna sover och myser sig igenom tiden i hundgården. Taggis är den som normalt roar Niten och Niten behöver roas.

Taggis däremot verkar ha trivts med att följa med matte till jobb, även om det innebär många timmar i bilen. På morgonen när de andra har gått in i hundgården har han självmant väntat utanför och när de har blivit inlåsta har han hoppat och snurrat runt som en tok och sprungit i förväg till bilen.

Nu hoppas jag på att Taggis (och de andra) ska hålla sig friskare det här året så att vi kan fokusera på att träna och tävla istället. Jag lägger ju hellre de pengarna på träningar. Den här våren får de bli sparsamt med träningar för instruktör och jag får avstå kurser så att hundbufferten fylls på igen.