Buslabbarna

För ett par veckor sedan var jag uppe hos Tina och André och jagade.
Det är alltid lika roligt att träffa dem, samtalen flyter på enkelt och man känner sig så välkommen.
Jag är väll inte känd för att vara den mest sociala människan när det gäller middagar och fester. Jag brukar hålla mig i bakgrunden och lyssna på alla andras samtal, humma lite ibland och nicka lite instämmande. Men jag gillar liksom inte att ta plats och har nog aldrig riktigt tyckt att jag har något intressant att säga eller berätta så då är det enklare att vara tyst. Så när man umgås med människor där samtalen bara flyter och jag verkligen deltar så är det så himla underbart.

Jag åkte upp redan på fredag kväll och vi gick ut och åt på Pinchos, ett av mina favoritställen så helgen började riktigt bra.
Efter en god natts sömn och lite frukost så gav vi oss av till samlingen. Det är nått visst med öppen eld, bänkar att sitta på, snö och flera minusgrader. Man blir lite lyrisk och lycklig!

Vid första såten, stod jag mitt i en skog. Det är tur att man inte är rädd för att inte hitta ut igen, för jag följde med André ut till passet och när han lämnade av mig sa han att han skulle hämta upp mig igen ute vid vägen när såten var slut. Tur att det finns teknik, Wehunt är ens bästa vän i de lägena. Första såten blev kort, de flesta vildsvinen hade hunnit lämna det området vi började i så det blev en snabb uppsamling igen och nya pass delades ut.

Andra såten blev ett väg och markpass för mig. När jag blev avsläppt fick jag veta att det var generalpasset. Jo man tackar och här står jag? Jag är ju inte jättevan som jägare ännu, jag apporterar mest eller går i drevet med hundarna. Visst har jag möjlighet att sitta ute på markerna som jag jagar på men jag känner mig fortfarande inte tillräckligt säker för att sitta ute själv. Jag vill gärna ha någon i närheten, inte tvunget i samma torn, men kanske i ett annat torn i samma område. Därför kommer jag inte ut så ofta som jag kan eller vill. Dock har jag tränat mycket på skyttebiografen, så anläggning och skyttet känns egentligen ganska bra. Men att öva på en filmduk är inte riktigt samma sak som att göra det live.
Så lite nervös var jag allt, försökte tänka igenom vad jag skulle tänka på om skottchans skulle komma. Sett en del jaktfilmer på youtube så jag hörde Rasmus röst från jaktpuls i huvudet. Inga skott längs med vägen, minusgrader och hårt ute så tänk på kulfånget. Insåg ganska fort att jag inte kunde ta några skott på några ”längre” avstånd utan om det kom något vildsvin hyfsat nära kunde jag ta ett skott i ett dike. Hundförarna gick från båda håll så jag hade svårt att bestämma mig för om jag skulle stå till höger eller vänster om vägen så hamnade mitt på. Mitt i mina funderingar så kommer det ett vildsvin knatandes från skogen till vänster om mig, whaaat? De har ju inte ens släppt hundarna!! Åh jag är ju inte beredd, hörde Andrés röst i huvudet, när han ”predikade” året innan om vikten av att göra sig beredd när man hörde att hundarna närmade sig eller att någon rapporterar att vilt är på väg i ens riktning. Och där stod jag med händerna i fickan och bössan på axeln.
Ska jag vara helt ärlig så hann jag inte tänka något från det att jag såg vildsvinet, tills att det hade passerat framför mig på vägen och jag tryckte av när den var i diket. Det bara flöt på, handen ur fickan, bössan från axeln, anläggningen, släppa förbi, svinga ifatt och trycka av. Det var nog tur att inte hundarna var släppta för den hade inte bråttom så jag hann med och den blev kvar på plats.

Under resten av såten fick jag se fler vildsvin, dock passerade de en bra bit ner längs med vägen och jag fick höra många hundar driva förbi i skogen till höger om mig. Och när man sen har börjat frysa och man börjar känna sig lite hungrig kommer nästa vildsvin knatandes mot mig. Allvar liksom, generalpasset var det ja. Men precis när jag ska trycka av innan den kommer upp på vägen kastar den sig om och kutar iväg tillbaka in i såten. Jag tar ett skott i nästa lucka men redan när jag trycker av känner jag att det är bom då vildsvinet kränger/kastar sig igen. Men shit vilken adrenalin, drevjakt är rätt kul ändå.

Tredje såten har jag ett vägpass igen men denna gången står jag i ett torn. Inga vildsvin som passerade vid mig denna gången men andra skyttar fick vildsvin i pass.

Jag är väldigt tacksam för att jag fick möjligheten att åka upp till Tina och André det här året med och hoppas på att jag ska ta mig i kragen och komma ut lite mer nästa säsong!