Buslabbarna

Både igår och idag har vi tränat raka linjer snett nerför en backe. Sjukt svårt att hålla linjen rak enligt Taggis, han faller gärna neråt både av vind och av lutning.

Igår la jag ut ett par dummisar på 2 linjer, plus att jag gömde ett par dummisar i lite högt gräs så att vi kunde träna lite närsök också och dirigering när jag ändå var igång. Det där är mitt största problem som hundtränare för tillfället. Jag har ingen bra plan och jag väljer att träna för mycket på en gång, gah!!!

Idag gjorde jag om och försökte träna rätt, om det nu finns rätt eller fel.

Det blev 5 dummisar på varje linje, blandat små och stora. De stora fick ligga ner så att han inte skulle se dem på åkern.

Första och andra dummien var inget problem, men sen började det bli svårt att hålla linjen så jag gick närmre för att kunna skicka om. Det fick jag göra på båda linjerna och efter ett par skick märkte jag att han verkligen försökte hålla linjen rak.

En annan sak som ställde till det för Taggis var att vi stod på en vall och att jag skickade från den ut på åker. Kanten på vallen inbjöd till att jaga och han följde den neråt första gången istället för att fortsätta rakt ut på åkern.

Hoppas att jag hinner göra om linjerna igen innan bonden sår.

I söndags var jag och Taggis iväg på kennelläger. Anders och Mirjam hade i år igen tagit dit Zolt och Andrea. Supertrevliga instruktörer med sund inställning till hundträning och bra övningar.

Förra året slutade dagen med ett magplask och även om det går mycket bättre för oss nu så var jag ändå lite nervös. Det är lite jobbigt att träna för nya instruktörer och ihop med andra som du inte träffat tidigare.

Dagen började bra, Taggis gjorde ett par bra linjer och markeringar, visst kom det lite ljud och nej han går inte hundraprocentigt vid min sida. Men med tanke på hur lite träning jag får till nu för tiden kan jag inte begära mycket mer.

Efter ett tags träning kom vårt senaste lilla bekymmer. Han stannar på linjen och vänder sig om och sätter sig och frågar om hjälp typ. Det har bara hänt ett par gånger tidigare och bara i samband med att jag går på linje (walk up) så jag börjar misstänka att det är situationsanpassat.

Han har sedan han var liten låst sig i träningen genom att förbli sittandes och inte göra något, till skillnad från andra hundar som tar till benen när det blir lite klurigt och svårt. Framför allt har det hänt i närsöket tidigare. Jag tror (har inga belägg för det) att det blir för mycket störning för honom och för många grejer/apporter att sortera bort och att det är därför han låser sig.

Men jag vet som sagt inte, gissar bara!

Igår gick jag ut på ett av de stora fälten och tränade långa memorylinjer för att se hur hans attityd och tempo var. Jag la till störningsmarkeringar och förflyttade mig hela tiden så att det blev nya linjer att springa. Attityden och farten fanns definitivt där, som tur är, och han hade ingen tendens till att stoppa på linjen. Så nu får jag prova att lägga till lite mer och svårare störningar som tex att skjuta med apportkastaren, många fler störningar och ha en till hund som sparringpartner vid sidan om.

Sen ska förhoppningsvis frågandet försvinna!

Jag måste även komma ihåg att inte kalla hem honom i de lägena utan istället skicka honom på ett ut (vänd mot mig) eller gå upp till honom och skicka honom därifrån istället.

I helgen blir det mer kursande och walk up träning får se hur han gör då?

Jag har nog inte varit den flitigaste hundtränaren på sistone och det märks på Taggis 🙈

Raka linjer och stoppsignaler som sitter är färskvara och behöver underhållas hela tiden. Så nu får det bli ett par korta pass i veckan med just detta.

Den här veckan har det iallafall blivit 2 pass med vattenträning.

Först ett pass hos Jens på Koholma med ÖKL gänget. Bra linjer med störningsmarkeringar, både som hämtades in innan man tog en linje och som fick ligga kvar. Taggis skötte sig fin fint, han blir bättre och bättre på att klara av störningar även på vatten.

Idag blev det ett pass hemma hos Robert, med Bea, Lasse och Robert. Vi la upp en övning på vatten som gick ut på att skicka mellan två öar och upp på andra sidan. För att bygga på övningen hade vi lite olika alternativ. Dels kunde man backa längre bak, det gjorde att man tappade hunden och inte såg den förrän efter ett tag eller genom att kasta störningsmarkeringar. Jag testade båda fast backade bara lite och kastade en snäll störning 😉

Vi hade även en övning på land. Robert har klippta gångar i det höga gräset och vi utnyttjade ett av hörnen. Först ett skick ner i hörnan, stopp och närsök. Nästa runda blev ett stopp åh vänster tecken. Vid första vänster tecknet sprang han snett inåt i det höga gräset så jag fick göra om. Andra gången tog han vänstertecknet bra och han sprang hela vägen ut. Sedan fick han vila en kort stund innan vi körde igen.

Min lilla stjärna ja det är hand nya smeknamn kan vara lite bekväm och det händer att han väljer väg på linjerna.

Det händer väldigt sällan på markeringarna och jag tror att det är för att han är så sjukt fokuserad på målet att han bara springer dit han har sett dummien/viltet falla. När jag däremot ställer upp och pekar ut en riktning till honom är nog målet inte lika tydligt och då väljer han lite lättare väg ut. Han springer i rätt riktning i alla fall, men faller ur på vägen.

Han är självsäker i de öppna linjetagen, idag klarar han mycket störningar på vägen och att hålla bra linje hela vägen. Jag har kört mycket öppnalinjetag med honom. Den största anledningen till det har varit att han är en försiktig liten kille som behöver boostas. Första året var han bara måttligt intresserad av att hämta dummies och bollar så att se honom idag är som natt och dag.

Men nu behöver han boostas i de dolda linjerna så att han kan hålla linjen lite längre. Nu mer tåler han att jag korrigerar honom genom att kalla hem honom igen och göra om. Motivationen är såpass hög.

Idag la jag korta kluriga linjer. Han fick springa snett över diken, snett över stigar och snett uppför kullar. Först föll han i fällorna och tappade linjen men sen trillade polletten ner och han gjorde sitt yttersta för att springa rakt fram.

Nästa gång blir det ungefär samma upplägg sen får jag se om det är läge att stretcha på avståndet och utmana honom lite.