Jag har hamnat i läget där jag inte har någon tävlingshund och mest troligt inte kommer ha någon de närmaste åren.
Inte för att jag är bitter men det känns rätt tråkigt att inte ha något att träna mot. Att ta kliv upp i nästa klass, utmanas med kluriga uppgifter, bli nervös och att utvecklas.
Taggis är 9 år och står på Librela. Så han får apportera och busjaga.
Ella är 7 år och står förvisso inte på några mediciner men hennes låga ”självförtroende” gör att hon är svårtränad och kan bli låg på tävlingar/prov. Hon är ingen fartig och showig hund att titta på, går inte alltid på linjen/dirigeringen utan tvekar antingen vid min sida eller vänder om på vägen ut. Sen kan hon bli rätt självständig när hon väl tar sig ut eftersom jag låtit henne bli det. Men jon är trotsallt hyfsat styrbar. Visst jag skulle kunna damma av henne igen…
Niten 3 år och var tänkt som min nästa tävlingshund men kronisk inflammation i magen och tarmen, med kortison behandling för det så då får man inte starta/tävla något. Så med honom ska jag försöka få en lite mer styrbar hund på jakt än vad de två andra är.
Så vi får träna istället. Jag får träna på att bli en bättre förare och hundarna på att bli lydigare helt enkelt.
Buslabbarna 