Buslabbarna

Låter kanske som en helt horribel jämförelse men det tog fasiken tid att komma på likheten.

Ni som känner mig vet hur dålig jag är på att laga mat från grunden. Att steka lite korv eller färdiga köttbullar och koka lite pasta räknar jag inte riktigt som matlagning.

Det jag syftar på är när man ska ge sig på lite avancerad matlagning så som en gryta, sås eller soppa. Finns det inget recept kommer slutresultatet bli lite sisådär.

Jag vet hur korvstroganoff ska smaka men jag har inte en susning hur jag ska få till den. Om jag mot förmodan ändå försöker så har jag inte en susning om hur jag ska rädda smaken om den inte riktigt blir som tänkt.

Övning ger färdighet säger de visa, så sant så men med avsaknad av intresse för matlagning så blir det inte bättre.

För mig är det likadant med hundträning. Jag vet vad slutprodukten är eller åtminstone borde vara. Jag har hyfsad koll på vad jag vill ha i kopplet och vad jag gillar och inte gillar. Men jag har inte riktigt koll på hur jag tar mig dit.

Jag skulle vilja skriva att jag inte har en susning men då tar jag i lite väl mycket.

Det jag saknar är receptet! Ja men ni fattar, hur tar jag mig från punkt A till B och sen vidare till slutet? Vad ska jag beta av under resans gång, vad är det jag behöver lära en valp/unghund och vad för övningar kan jag använda?

Innerst inne är jag nog j-vligt rädd för att göra fel och återigen stå där med en buslabbe i kopplet som gör lite som den själv vill. Vilket resulterar i att jag inte för något istället. Överdrev kanske lite igen, något gör jag självklart.

Jag har sjukt svårt för att ta mig vidare i träningen, jag har väldigt lätt för att fastna i träningen och gör hela tiden samma sak. Men helt ärligt jag ser liksom inte vägen framför mig.

När jag höll på med hästar var det så mycket enklare för tränare fanns det massor av och man kunde få hur mycket hjälp som helst. Nästan iallafall, det gällde bara att hitta någon som man trivdes med och som man litade på.

Med hund är det mycket svårare, det finns helt enkelt inte så många hundtränare.

Det är bara till att testa sig fram i träningen säger säkert den vise. Går det inte på det ena viset går det på ett annat. Jo tjenare, alldeles säkert men inte ens det lyckas jag med.

Det sjuka är att jag egentligen är en extremt lösningsorienterad person. Framför allt på mitt arbete då min roll som chef och ledare kräver det av mig. Jobba runt problemen, hitta nya infallsvinklar och hitta nya lösningar. Det finns inget, det går inte.

Men varför kör jag fast i hundträningen? Varför är jag inte lika lösningsorienterad här? Hur kan jag inte se de olika delarna?