Buslabbarna

Efter en väldigt lång dipp när det gäller hundträningen så fick jag plötsligt lite feeling och anmälde mig till ett prov. Ibland får man helt enkelt bara ta tjuren vid hornen och bara köra…

Det började egentligen redan när jag gick med Taggis på en WT träning hemma hos Martina. Jag var positivt överraskad över hans markeringar, linjer och styrbarhet. De andra tränade för start på lag WT och jag bara hängde på, hade liksom inte riktigt ens kommit på tanken att starta. Jag var mentalt mil från att ens anmäla mig.

Från ingenstans kom tanken på att eventuellt anmäla till provet som gick i Laholm. Jag messade Martina, som svarade att ingen minns en fegis. Så sant så. Sagt och gjort in med anmälan, dagen efter lottades provet och jag och Martina gick som sista par.

De senaste 2 veckorna har jag tränat Taggis väldigt mycket. Framförallt har det blivit korta vattenpass för att nöta linjer. Checkade även att söket kändes bra och tillbringade en helg på Hishult med hundvänner för att bara träna hund.

Så känslan inför provet var bra, kanske inte tipp topp men väldigt väldigt bra. Målet med starten var egentligen bara att starta på elitprov och att inte få en nolla.

Dagen började bra, frukost och en promenad. Hann till och med städa lite innan nervositeten började komma. Lite nervös brukar jag alltid bli, men sen start gör inte direkt saken bättre.

Väl på plats hann vi se ett par innan det var dags att värma upp och samla sig lite. Efter att ha sett upplägget och ett par, man visste att ingen hade fått excellent så var det med skräckblandad förtjusning som man ställde upp för start.

Provet började med en drive i en backe där det sköts och kastades en hel del. Detta område lämnades för en kort promenad till dammen som låg nästan bredvid. Även här ställde vi upp för en drive. Det kastades 2 markeringar till vänster, 2 till höger och sedan en mot mitten. Den sist kastade skulle in först, när hunden hade vänt om och börjat simma sköts och kastades det en landmarkering åt höger som nästa hund plockade in. Sen turades man om att ta en till vänster och en till höger. När alla markeringarna var inne fick en av oss skicka på en dirigering mitt emellan markeringsområdena. Därefter bytte vi plats och driven startade om på nytt. När alla var inhämtade där gick vi till sökområdet och fick hämta in 6 st var.

Taggis var något störningskänslig men styrbar. Landmarkeringen såg han men föll i linjen mot det andra markeringsområdet som drog. Med ett par blås fick vi in den. Hans första vid dammen var en av de 2 till höger. Gick helt okej. På den till höger fick jag hjälpa honom något. I nästa omgång skickade jag på det vänstra området först. Sen ville han inte riktigt släppa det området. När jag skulle skicka till höger ville han vänster så jag fick stoppa och skicka till höger. Likadant blev det när jag skulle ta dirigeringen. Jag såg att han tittade vänster och dit drog han, dock lät jag honom simma åt det hållet. Områdena låg tajt, så när han var i markeringsområdet kunde jag blåsa stopp och skicka honom höger och utåt så var han i området.

Söket gick bra och inte så mycket att säga där.

Slutsatsen blir att vi behöver träna massor på att springa/simma dit jag pekar, med en hel del störningar.

Jag är jättenöjd med hans arbete och det var riktigt kul att starta.