Länge sedan jag hade ork o energi att skriva. Har egentligen inte det nu heller men ibland är det bara till att tuta o köra.
Hösten är här och då hinns inte riktigt hundträningen med längre. Det är mörkt när jag kör till jobb och det mörknar fort när jag har kommit hem igen. Försöket hinna med någon form av träning på helgen iallafall.
Lillskiten växer så det knakar. Jag har varit alldeles för slapp när det gäller hans träning så vi har knappt gjort något alls. Jag försöker vara cool och tänker att det gör inget, vi tar igen det sen. Men det är så svårt när typ alla andra gör massor med sina unghundar. Stoppsignaler, närsök, linjer, markeringar o bra fotgående. Jag har inget av det där ännu. Jag har skapat ett monster som leker med dummisarna istället för att komma hem dem o är en riktig retsticka. Det löser sig tänker optimisten inom mig medan pessimisten undrar vad jag egentligen håller på med.
Men det blir nog bra tillslut tror jag, fast att jag inte är en fantastisk hundtränare utan bara försöker mitt bästa 😉
Buslabbarna 