Det är hög tid att börja starta mina hundar igen. Fast att jag egentligen tycker att det är mycket roligare att anordna prov o tävlingar än att starta så är det ändå lite kul att starta.
Framförallt så får man en bra avstämning på vad man glömt träna på o på vad man faktiskt lyckats med.
Tanken var att starta i ÖKL med Taggis i höst, men där behövde jag inte starta för att inse vad det är jag har glömt att träna på. Eller jag trodde att det var passivitetsträning vid vatten han behövde. Så jag har tränat en del vatten med andra där han har fått stå bredvid o se andra jobba i vatten o sen även fått jobba själv i vatten. Det har känts bra, han tar mina signaler hyfsat bra nu även i vattnet o han har hållit sig lugn.
MEN när bössan kom fram steg förväntningarna skyhögt o den lugna Taggis var ett minne blott. Inte blir det bättre av att man apporterar en hel del så en provstart för honom får bli nästa år. Efter en hel del träning med skott o med bössa. Förväntningarna måste ner. Annars är vi klara för klassen sen länge, bara matte som ska komma till skott.
Ella känns redo för att starta nu. Hon har ett bra fotgående, inte min förtjänst (tack Sofia), hon är en duktig markör. Det jag har lagt lite tid på i sommar är motivation o uthållighet i sökarbetet. Åh det känns helt okej nu, så nu testar vi. Sen kan allt hända på prov, med känsliga hundar som känner av mattes nervositet så kan en liten osäkerhet smyga sig in hos dem o små misstag kan hända.
Buslabbarna 