Nu har jag haft en lång period med boostning av självförtroende av hundarna. Övningarna har varit enkla o tydliga och det har gett resultat.
Tokiga töntiga Taggis är tillbaka. Med kanske lite för mycket självförtroende men hellre det än osäker och tveksam buslabbe.
Vi har hunnit med att kursa 2 gånger sen sist jag bloggade. Först en hel dag med vattenträning för Carsten Nissen. Jag gick med båda hundarna, fm för Ella o em för Taggis. Riktigt bra träning där båda hundarna stretchades rejält i avstånd och svårighetsgrad. Jag tränar nog för enkelt ibland.
Det var kennelträff hos Carmal’s för ett par helger sedan och då gick jag med Taggis för Iben. Första dagen började vi med varsin linje för Iben ville se vart alla stod i träningen. Linjen gick från ett fält snett upp i en backe, inte jättelång. Men 30-40m typ. Taggis spikade linjen, han kan springa rakt när han är boostad. Andra linjen gick till höger om den första i en snäv vinkel. Här kom en av våra utmaningar fram, när han väl har bestämt sig och springer mot gamla området så tar det ett par försök att övertyga honom att springa dit jag pekar. Han är lätt att bryta och kommer tillbaka med kanske lite mycket självförtroende då han snurrhoppar in i position. Här fick jag tipset att inte berömma honom när han är på väg hem. Ganska logiskt kanske men lätt att jag säger att han är duktig för att han ska komma hem utan att ‘gå ner sig’. Så det ska jag testa.
På andra dagen byggde Iben upp en övning där vi växlade mellan att skicka på ett vänster tecken och rakt ut. En typisk övning som gör att Taggis blir osäker och som jag helst undviker att göra. För det är då snurren kommer eller han tillslut inte lämnar min sida. Jag har inte riktigt vetat hur jag ska hantera det och jag har känt mig rätt misslyckad med hans träning. Så jag har hittat sätt att träna runt problemet, jag har tränat alla delar och bara satt ihop dem när jag lagt ut dolda dirigeringar.
Men Iben tyckte att jag skulle våga pressa honom lite så att han kommer ur det, när snurren kommer ska jag bara gå närmre tills att han går iväg av sig själv. Det jag måste komma ihåg är att jag inte pressar honom för mycket och för ofta, sist jag gjorde det i våras fick vi ett rejält bakslag och han lämnade inte alls min sida…
Buslabbarna 