Ett alltid lika trevligt sätt att avsluta ett år på är med hundarna på en andjakt.
Dagen till ära strålade solen, det blåste på morgonen men vinden mojnade och temperaturen visade en 6 plusgrader. Helt fantastiskt kort och gott.
Mattes lilla hjärta, Spike, visade tydligt att han ville följa med på morgonen det har han inte fått den här säsongen i och med korsbandsskadad. Men idag fick han följa med eftersom vi inte skulle vara iväg så länge. Gissa om han var lycklig!
Att få komma ut själv på samlingen, tigga smörgås från skyttarna, få kel och klappar njöt han av och köpte sen att han fick ligga i bilen när vi jagade. När han sedan fick komma ut till paraden och bar runt på en and som han stolt visade upp för alla så värmde det mattes hjärta lite extra. Det är alltid lite jobbigt att lämna honom hemma när jag åker på jakt, han vet vart jag ska och vill väldigt gärna med.
Taggis skötte sig helt ok. Med tanke på att han har fått busjaga hela säsongen är det kanske inte så konstigt att han är lite överallt så här på slutet av säsongen. Dock börjar han bli hyfsat styrbar på vatten och det är ju alltid ett plus i kanten.
Busan skötte sig förvånansvärt bra och drog inte iväg på något äventyr utan höll sig runt dammen när hon fick vara med ute.
Elsa är ett yrväder, henne måste vi börja träna ordentligt nu. Sjukt mycket energi och snabb som bara den. Nu ska vi bara förvalta denna lilla jaktmaskin.
Buslabbarna 