Buslabbarna

Äntligen har linjerna börjat sitta!!!

Shit alltså den där känslan när man ser sin hund springa rakt fram på en dold linje och hålla linjen är nästan obeskrivlig.

Man blir så stolt

Jag började Taggis träning med öppna linjetag men har det senaste året lagt över honom mer och mer på dolda linjer. Jag har haft svårt att bestämma mig för vilket jag ska göra men det senaste året har han svarat super på de dolda linjerna. Från att vara en osäker hund som inte varit riktigt hundra på vad som förväntats av honom och som blivit låg när det blivit lite knas så har jag nu mer en hund som jag kan skicka om och om och om igen. Han är lika glad för det och ändrar sin linje när jag skickar om honom för att testa en ny väg tills att det blir rätt.

För ett år sedan tränade jag för Helle och började så smått testa på det här med dold linje träning samtidigt som Jens la in en hel del övningar i träningarna på Koholma med samma tanke. Att använda rösten och bryta när han springer ur linjen har fungerat kanon och det har jag kört med det senaste året. Men att få till de raka linjerna har varit lite klurigare.

I år har det blivit två pass för Lars Mejlby ett i april och ett nu i helgen. Jag fick en bra påminnelse på hur jag ska träna Taggis och nya verktyg med hem. Efter det första passet la jag fokuset på korta kluriga dolda linjer för att få honom att springa rakt fram och dit jag pekar, inte dit han själv tror.

Det gav resultat ganska direkt, när vi startade andra gången i ÖKL så fick jag en spikrak linje på land och då gick den ändå rakt in i skogen och över lite sten och stubbe.

Det är jag nöjdast med på hela den dagen!

Att han sedan började ljuda vid vattenarbetet och halkade ner till ett tredje pris blev bara en liten bagatell.

När han sedan gjorde om en lika rak och fin linje på Jens träningen för två veckor sedan kunde det inte vara en tillfällighet, han börjar förstå!!

Lars grillade och utmanade oss rejält på träningen i lördags och många gånger fick jag skicka om men det är ju det som är hundträning!

Det jag måste komma ihåg är att fortsätta att vara svart och vit. Berömma när det blir rätt även om man i stunden är lite lite irriterad för man kanske fick kludda en massa för att hitta dummien. Att komma ihåg att bryta när Taggis har gått en bra bit från linjen och inte bryta för tidigt eller för nära inpå linjen. Att komma ihåg att om linjen blir bra men att det kluddar ute vid dummien, han är nästan där men att dirigeringen höger, vänster eller närsöket ställer till det lite så får jag INTE kalla hem honom igen utan hjälpa honom på annat vis för att han ska lyckas. Kallar jag hem honom tar han det som att linjen blev fel och provar nya linjer istället och då blir det bara ännu kluddigare!

Idag gick jag ut och körde tre nya dolda långa linjer. Visst föll han i fällan och föll ner till höger mot det höga gräset vid bäcken som inbjöd till att jaga istället för att hålla linjen som gick parallellt tio meter upp. Men på andra skicket höll han en mycket bättre linje och hittade dummien. De andra två gick mycket bättre men var inte heller lika kluriga. Nästa gång behöver jag lägga till störningsmarkeringar för att göra det lite mer utmanande.

Två av linjerna är utmärkta med röd prick den tredje syns inte på bilden