2018 blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. Visst har jag tränat hund men inte alls så mycket som jag kanske ville.
Jag har mest tränat för mig själv och inte riktigt haft kraft och energi att styra upp träningar som jag brukar göra. Att jag har flyttat och blivit sambo gör säkert sitt. Att rasta 4 hundar tar egentligen inte längre tid än att rasta 2 men jag kan inte längre klämma in träning samtidigt när jag har alla hundarna med mig. Sen har jag inte samma tillgång till mark så det gör oxå det lite svårare att få ihop det.
Kan säkert vara så att jag sätter ribban lite högt och att lite träning räcker men jag har kanske lite svårt att anpassa mig där 😉
Målet för 2019 är att starta Taggis på ÖKL, det hade även varit kul med KKL men jag tror att höstens jakter kan ha satt stopp för den visionen. Det återstår att se i vår när jag kommit igång med lite träning igen.
För Spikens del kommer det bara handla om att hålla sig hel och frisk. Så tanken är att rehabträna lite i förebyggande syfte. Gå i vattenbandet, simma, spåra och träna lite balansboll mm.
Sen ska jag sänka ambitionsnivån för Taggis träning, funderar fortfarande på hur planen ska se ut. Ingen stress här inte 😁
Buslabbarna 