Nu har jag gjort det där jag egentligen inte skulle göra med Taggis.
Jag har gått och stött änder med honom ett par gånger i höst 🙈
Planen var att ha honom med ute på ett par jakter, gå en massa fot och kanske skicka honom på några apporter. Ett tag var jag till och med inne på att bara släppa honom efteråt på eftersök så att han fick jobba fritt men Sofia Palmqvist fick mig på bättre tankar. Inte för mycket självständigt arbete om man vill ha en styrbar hund. Sant tänkte inte så långt, med tanke på att jag redan har en jaktmaskin som jobbar bäst självständigt så kanske jag skulle vilja ha en som faktiskt också går att styra.
Men som sagt det blev visst inte riktigt så. Han har varit ute och stött ett par gånger hos Snarberg, skitkul enligt Taggis. Oftast har han fått vara med när vi behöver dela på en flock mitt i dammen, han simmar glatt och gärna rundor i dammen.
I onsdags var jag i Barsebäck med alla hundarna och även här fick han vara med och röja ett par gånger, han lär sig snabbt från Spike. Som tur är hade jag möjlighet att stå som apportör vid en av dammarna och det trillade några änder lägligt som jag kunde skicka Taggis på linje till.
Den första sprang han förbi, han siktade på vassen vid dammen kanske inte så konstigt. Åh döm av min förvåning när han stannade på min söksignal.
Skyttet var fortfarande igång och han lyssnade!!
Jag kallade hem honom och blåste närsök när han var nära, klockrent upptag och hem. Nästa fågel låg i ungefär samma område så ut igen, ny närsökssignal och han hittade en kricka. På den tredje fick jag vinkla om lite och skickade honom åt andra sidan av dammen. När jag först satte ner handen sneglade han åt det hållet han precis varit men på mitt nej rätade han upp huvudet och jag skickade ut honom. Fin linje, ny närsökssignal och klockrent upptag.
Så jäkla nöjd 👏👏👏
Det var en perfekt avstämning på att han nog klarar av lite busjakt, så länge jag styr upp honom igen.
Buslabbarna 