Idag körde jag till Koholma för ett pass på den öppna träningen på lineupgundogs med Taggis.
Jag har varit där 2 gånger tidigare det här året men då har det varit unghund/NKL men sist tyckte Sofia att det var dags för ett par av oss att ta klivet upp till nästa nivå, mot ÖKL. Så då var det ju bara till att lyda 😉
När Jens presenterade dagens upplägg tänkte jag först, HJÄLP vad har jag gett mig in på, det här är ju alldeles för svårt. Min nästa tanke blev, jag testar, funkar det inte så kan jag alltid gå närmre eller hjälpa honom.
Övningen såg ut så här:
Ett par startade medan de andra tittade på, jag och Ebba var snabba med att anmäla oss så vi var först ut.
Vi ställde upp oss sida vid sida. Jens kastade en dubbelmarkering som Ebbas hund hämtade in. När båda dummisarna var inne sköt han ett skott mitt emellan där markeringarna hade landat och Taggis fick ta ett linjetag med en utställd dummie. På det första skicket drog han lite vänster så jag valde att kalla hem honom igen och skicka om. Andra gången sprang han rakare ut och han hittade dummien.
Duktig duktig
Allt lite imponerad av att han inte brydde sig det minsta om markeringarna som hade trillat, finaste labbebus.
När Taggis hade lämnat av dummien så kastade Jens en ny dubbelmarkering. Ebbas hund fick hämta in en av markeringarna, sen sköt Jens ett nytt skott till Taggis linje. Den här gången låg där en liten dummie ett par meter bakom den första. Även denna gången höll han lite vänster i linjen så jag kallade in och skickade om. Andra skicket gick rakt ut och när han var i området blåste jag närsökssignal som han inte riktigt tog. Så jag kallade in igen och gick ut och satte honom där jag hade blåst signalen. Jag gick tillbaka en bit och blåste ny närsökssignal och han satt kvar som ett ljus och väntade. Det här är något vi ska träna på ett tag, att få honom att våga börja jobba direkt efter att han har fått ett sittkvar kommando. Andra gången jag blåste närsökssignal så började han jobba direkt och hittade dummien. När Taggis var tillbaka fick Ebbas hund ta den andra markeringen.
När de andra paren gjort likadant så bytte vi plats så att Taggis fick ta markeringarna och Ebbas hund linjerna.
När Jens kastade markeringarna var jag noga med att vrida med och stå kvar så att både jag och Taggis hade koll på vart dummien hamnade.
Första omgången spikade han båda markeringarna så imponerad då jag inte tränat dubbelmarkeringar med honom. Andra omgången så tog det lite tid med den första markeringen och han letade ett tag och gav upp och var på väg hem. Jag blåste stopp och skickade om honom och denna gången gick det bättre.
När det sedan var dags att tacden andra markeringen kluddade jag ned skicket. Först vände jag upp mot dummien men då jag inte var säker på om Taggis kom ihåg markeringen satte jag ner handen innan jag skickade honom på hans namn. Inte särskilt genomtänkt för han vände efter 1 meter och stannade och tittade på mig. Jag brukarvju bara använda handen när jag skickar på en dirigering med ett ut. Han är känslig för nyanser lillbusen så jag får tänka mig för.
Sjukt nöjd med dagens träning är slutsatsen iallafall 😀
Buslabbarna 