Idag har vi varit och tränat hos Bertil i Bassholma. Markerna hos honom är utmanande och omväxlande åh det är perfekt att kunna åka dit och träna ibland.
På dagens träningslista stod störningsträning och fotgående.
När vi kom dit fick mina hundar springa lösa en stund medan vi tittade på marken. När sedan alla tog ut sina hundar för en rastrunda där vi även la ut lite områden med dummisar fick Taggis gå kopplad vid min sida.
Så jobbigt!!
När vi gått varvet och var klara med att lägga ut områden så började vi med en liten ”drive” övning. Bea gick ut och ställde sig på en äng, pangade lite och kastade ett par dummisar medan vi andra tränade stadga och fotgående. Taggis skötte sig bra, visst har vi en hel del att jobba på med fotgåendet igen så det är tur att hösten och vintern är lång 😉
Bea plockade upp alla dummisar igen så att området var tomt och då passade jag på att träna inkallning ifrån det området. Skickade ut Taggis i området och när han började att leta blåste jag inkallning. Inte den snabbaste vändningen kanske men han vände om och sprang hemåt iallafall. Så det ska vi göra fler gånger. Kanske genom att skjuta och kasta ännu mer och eventuellt vittra in området. Därefter skickade jag Taggis på en linje som jag lagt ut innan pangandet började. Linjen blev lite sisådär inte jätterak men efter ett par försök gick det ändå hyfsat okej. Linjen blev ju inte lättare av att det kom ut en dovhjort från skogen och sprang ut över fältet men det gick tillslut.
Sen kastade jag ett par korta markeringar med kanindummien i det höga gräset till Taggis så att han fick leta ordentligt. Det blir bättre och bättre det där letandet. Vid ett av tillfällena smäller Camilla av ett skott och Taggis vänder sig om för att se åt skottets håll men han stannar kvar, gött, och börjar leta igen när jag blåser närsökssignal. Sweet!! Det provade vi igen och även denna gång funkade det bra.
Sen blev det en hel del fotgående medan de andra tränade sina hundar. Så tråkigt och jobbigt men ack så nyttigt.
Som avslutning fick han en markering som blev lite för svår. Avståndet och den knöggliga marken gjorde att han inte letade tillräckligt bra. Det gick lite för fort helt enkelt. Polletten har inte riktigt trillat ner där ännu. Vi gick lite närmre och gjorde om markeringen och då gick det mycket bättre. Sedan fick han även söka i området för att hitta de sista dummisarna och då har han ett helt annat tempo och söker lugnt och noga åh då hittar man oxå dummisar. Det kändes riktigt gott att han fann en av de saknade. Bra nos det har han, jag ska bara förvalta och använda den bäst.
Spiken fick oxå söka av området och bada i dammen, det behövs liksom inte så mycket för att han ska bli lycklig. Vatten kommer man långt med 😀
Buslabbarna 