Efter en helg med äventyr i 2 nationalparker som inkluderade en hel del vandring, båttur och övernattning i vindskydd så var det idag dags för lite träning för buslabbarna.
Fanny kom förbi och mina hundar fick börja med att jobba medan Gibson fick sitta kvar i bilen.
Fanny fick vittra in ett område till oss och sedan kasta en markering. När Taggis hade hämtat den så la hon ut en så att jag kunde skicka på ett linjetag dit oxå. Markeringen gick bra åh avlämningen var helt perfekt! En gång har jag tränat håll fast här hemma sen jag var hos Mirjam sist och det verkar ha fastnat. Polletten har nog trillat ner nu. Jag stod kallt kvar när han var på väg in och han satte sig framför mig och höll kvar i dummien och jag kunde till och med stryka honom lite över huvudet innan jag tog den.
Det var ett riktigt halleluja moment!
På linjen sen gav han som väntat upp för fort. Jag såg inte honom till hundra men jag misstänker att han sprang ut och TITTADE lite innan han vände hemåt igen. När jag såg att han lämnade området höjde jag handen och Lillplutten satte sig ner direkt. Jag behövde inte ens blåsa i pipan. Jag kan inte låta bli att le när jag ser honom framför mig i de lägena, det går liksom inte att bli arg på honom för han ser så lillgammal ut.
Oj det här blev nog helt fel, men om jag sitter här och ser jättesöt ut så blir matte inte arg!
Efter en kort stund sa jag ut till honom, det verkar oxå ha fastnat och han vände om och gick ut i området igen och jag bad Fanny att kasta ut en dummie till. Han såg den förvisso men det gjorde inget han fick en belöning för sitt stopp och att han vände om. Sen skickade jag om på linjen igen, samma sak han sökte inte särskilt länge utan jag fick stoppa honom och skicka ut igen.
Därefter fick Spike hämta 2 linjer. Han höll området bättre idag än vad han brukar göra.
Sen fick båda en badpause innan jag bytte plats oxå gjorde vi om proceduren i samma området med ungefär samma resultat. Därefter fick han en markering och en linje i ett nytt område och som avslutning en linje till första området där det nu låg en tennisboll. Tanken var att testa och se vad han gjorde när det blev lite svårare. Han gick ut i området och jobbade något längre än tidigare innan han gav upp. Min hand åkte upp och han stannade, ut i området igen fortsatte att jobba. Efter en kort stund stannar han till, tvekar lite och tittar på mig. Jag säger eller gör inget och han återgår till att arbeta, gött! Jag ger honom en närsökssignal som stöttning och han letar en stund innan han tvekar igen, kommer igång själv för att återigen tvivla. Denna gången hjälper jag honom igång för han tvekar lite längre och Fanny börjar röra sig mot område där bollen ligger och han hittar den. Först ser han nästan lite osäker ut om han får komma in med bollen men när jag jublar får han full fart och är superstolt över sitt fynd. Till och med bollen lämnas av perfekt idag!
Nu får han fundera på det här imorgon och det blir bara en lång promenad oxå får vi ser hur han gör på onsdag när det är träning igen.
Buslabbarna 