Idag har jag, Bea och Birthe varit ute och rekat lite på marken inför vårt Helsingborgsprov. Vi tittade på lite olika alternativ till upplägg och passade på att träna lite när vi ändå var där.
Spike fick sitta i bilen då han hade skyhöga förväntningar bundna till platsen. Han har fått busjaga här ett par gånger och både fått stöta upp änder och apportera efteråt. Just de känslorna och förväntningarna vill jag inte få över till Taggen redan så det kändes bäst att bara ha Taggis med ute.
Först stod vi och tittade på de andra när de tog varsin linje sen gick vi vidare en bit och där kastade Birthe markeringar till oss. Taggis fick sitta lös vid min sida, jag hade inget balaband med mig idag som ”säkerhetslina” så det fick helt enkelt bära eller brista när det var vår tur. Inga problem han satt stadigt och gick direkt på mitt kommando. Rakt ut med full fart, hittade dummien direkt och full fart hem.
Duktig duktig
Jag kan inget annat än le åt hans framfart de är ju så söta i den här åldern när de fortfarande ser ut som älgkalvar och livet leker 😃
Sen gick vidare en bit också kastade Bea markeringar, först till Birthe och sedan till mig. Jag gjorde det klassiska misstaget att be kastaren att kasta lite kortare för att göra det enklare då dummisarna hade landat i hög vass men istället gjorde jag det så mycket svårare eftersom det förra området drog. Så han gick lite för långt men fortsatte att jobba tills att jag kallade hem honom så att vi kunde göra om. Denna gången landade dummien så att det blev enklare för honom även om han fick ligga i ett tag så fortsatte han tills att han hittade den.
Vi fortsatte runt dammen och Bea och Birthe gjorde ett par linjer till och markeringar i hög vass. Taggis fick en markeringen som landade lite dolt bakom en buske. Även denna gången gick han för långt men höll linjen fint och jobbade fram och tillbaka länge länge innan jag kallade hem igen. Bea fick en linje i samma område för att lägga lite mer vittring där och sen gjorde vi om den. Denna gången gick det mycket bättre.
Jag är väldigt nöjd med att han fortfarande har ett bra tempo när han söker. Det är nästan så att han går ner i tempo när han letar istället för att få spring i benen och börja fara rundor.
Hoppas hoppas att det håller i sig!
Sen gjorde Bea och Birthe lite linjer och dirigeringslinjer medan jag och Taggis tittade på. När vi gick vidare la jag ut en linje som han fick ta när vi gått en bit.
Som avslutning på träningen gjorde jag ett litet närsök med en tennisboll i ett område som Bea och Birthe redan hade haft bollar i. Birthe hjälpte mig att lägga ut en boll medan vi stod och tittade. Jag satte honom sedan i området gick en bit ifrån, blåste ett stopp och sedan närsökssignal. Fina fina killen började söka lugnt och metodiskt, hittade bollen och kom med den till mig.
Jag är supernöjd med dagen och känner verkligen att vi är på rätt väg. Han måste tycka att det är supertråkigt att träna själv på hemmaplan med bara mig men när vi kommer ut med andra så steppar han upp det där lilla lilla extra.
Buslabbarna 