Idag var det valpträff hos uppfödaren. Alltid lika kul att vara där och att få träffa lite kullsyskon.
Träffen började med lite kaffe och genomgång av vart vi var i träningen. Kul att får höra om utvecklingen hos alla och jag kan inte annat än le åt att jag och Taggis har helt andra utmaningar än de andra. Medan det för de flesta verkade fungera med apporteringsträning hemma i närområdet utan störning så är det nästan tvärtom för oss. Hemma är det lite sisådär och när vi är iväg så fungerar det riktigt bra 😊
Min lilla stjärna ❤
Vi med Art valpar följde med Mirjam till hagen för lite linje- och ut-träning. Jag och Peter som har en syrra till Taggis började med lite följsamhetsträning och sitt och stanna kvar medan ett par av de andra tränade linjer med Mirjam. När våra hundar kändes lugna och sansade gick vi bort till resten av gänget. Efter en kort vila var det vår tur för lite träning med Mirjam. Många av de andra tränade ut (ryggen mot dummien för hunden) men eftersom Taggis inte alltid går på mitt första ut valde jag att lägga 3 vanliga linjer. En rakt fram och över en liten mur, en åt vänster och en åt höger. Linjerna gjorde han riktigt bra åh vid ett tillfälle gick han inte på mitt ut. Den gången lät mitt ut något mörkare än vad det brukar. Det behövs som sagt inte så mycket förändring för att han ska tveka.
Jag ser det dock bara som något positivt tänk om han hör skillnad på signalerna från visselpipan också. Då kommer han förhoppningsvis inte gå på andras signaler.
Fotgåendet vid träningen är jag riktigt nöjd med. Han håller sig lugn och sansad när vi går mot dummien. Det jag behöver träna på är att få till stoppet vid min sida innan skicket. Jag vill skicka honom stående och för det mesta stannar han stående vid min sida men vid två av skicket satte han sig ner så då blev det lite klabb. Jag började peka ut riktning för att sedan gå fram så att han ställde sig upp igen. Fick tips från Mirjam som jag skulle tänka på.
Avlämningar är också något jag behöver ändra lite på. Jag har en tendens att luta framåt när han är på väg in istället för att nästan luta mig lite bakåt. Mirjam tipsade om att jag skulle sträcka på mig och backa så att Taggis fick komma ända fram till mig och nästan sträcka upp dummien.
En självklarhet ju, men någonstans på vägen hade det tänket försvunnit från minnet 😉
Som avslutning fick vi varsitt par markeringar över ett omkullfallet träd. Att hoppa över det var inga problem Taggis tvekade inte en sekund. Hem däremot kan man ju springa runt om vilket han oxå gjorde första gången. Han har en förmåga att välja lättaste vägen hem och även här fick jag bra tips av Mirjam. När jag hade skickat iväg honom på markeringen så fick jag gå fram till hindret och stå nära för att kunna kalla hem honom samma väg igen. Det fungerade perfekt.
Om jag bara tänkt till så hade jag nog kommit fram till samma lösning för någon har säkert berättat just detta för mig vid något tillfälle när jag tränat Spike men det hade nog tagit en stund att komma ihåg det. Mycket bättre att bli påmind 😆
På eftermiddagen stannade jag kvar och hjälpte till en stund när de äldre hundarna fick ett öppenklass provupplägg.
Taggis 10 månader
Buslabbarna 