Buslabbarna

Det var ett tag sedan jag tränade med Taggis och då menar jag apporteringsträning. 
För nästan varje dag blir det lite fotgående både med och utan koppel. Jag brukar passa på när vi tar rundan när jag kommit hem från jobb. För det blir sällan att jag hinner ut igen innan det blir mörkt så våren är efterlängtad av mer än en anledning. Den sista veckan har jag låtit en av hundarna gå vid min sida medan den andra får springa lös (tack för inspiration Bea) väldigt jobbigt enligt Taggis men så nyttigt. Åh det tar sig och blir bättre och bättre för varje gång. 

Idag var jag hos Virge på hennes valpträff. Jag är oerhört tacksam för möjligheten att få träna Taggis i grupp även om han inte är en Like’ims hund. Ibland är det så skönt när någon annan lägger upp träningen så att jag bara kan koncentrera mig på att träna hund. Det blir annars rätt ofta att jag drar ihop ett gäng för lite träning och då är man rätt splittrad i huvudet. Det brukar inte vara eller bli några problem för det men som sagt ibland är det skönt när någon annan bestämmer.

Skrev jag verkligen att det är skönt när någon annan bestämmer 😉

Träningen idag började med lite fotgående och passivitetsträning. Valpar är superintressanta och Taggis vill väldigt gärna ha en som lekkompis. Så det var perfekt störningsträning för oss. Medan valparna tränade på sitt och stanna kvar i koppel gick jag och några till ut och ställde oss en bit ifrån medan Virge gjorde ett par inkallningar framför/mellan oss. 

Sedan var det vår tur att både gå slalom utan hund och att kalla in framför, igenom och bakom de andra hundarna. Taggis har alltid varit trygg och stabil i de här övningarna, så även idag. 

En gång blev frestelsen alldeles för stor men bara en gång. 

När den 4e eller 5e valpen kallades in med kopplet släpandes bakom sig kunde han inte längre hålla sig utan ville väldigt gärna också springa till Cecilia. Men då jag lugnt och troligen lite bestämt började gå mot honom, jag kan säkert oxå ha sagt nått i stil med ah ah, avbröt han sin utflykt och såg sådär lite skamsen ut som bara hundar kan göra.

Inte för att jag vet om hundar kan skämmas.

Jag fortsatte att gå lugnt mot honom och han vänder om och går bakåt igen och ett par meter innan punkten han satt på vänder han om igen och sätter sig. 

Gullponken 💕

Så när jag kommer fram till honom klappar jag mig lite på vänstra benet och ber honom att följa med tillbaka till där han satt från början. Jag gjorde ingen stor affär av att han lämnade sin plats då frestelsen var rätt stor idag för det är ju så här han kommer lära sig vad det är jag vill.

Efter lydnadspasset var valpisarna klara för dagen så de som hade äldre hundar gick och hämtade dem istället. Jag och Taggis satte oss ner en stund och vilade och tittade lite på Stina som gjorde ett par linjer med Rasken. Både Virge och jag blev inspirerade så jag gick ut med Taggis och la ut varsin dummie till oss. Jag la dem där Stina hade varit och det var en bit att gå och när jag nästan är tillbaka undrar Virge hur långa linjer jag har gjort med Taggis? Inte alls långa blir mitt svar och eftersom där ligger två ute får du skicka först.

Hur tänkte jag nu? Vi har knappt gjort några linjer, definitivt inte så här långa och vi har publik som tittar! 

När Virge är klar går jag en bit fot mot dummien. Han tittar åt rätt håll och går lugnt och fint vid min sida så jag stannar upp och skickar honom. Full fart ut, full fart hem och till och med en hyfsad avlämning. När jag har dummien i min hand ber jag honom att sätta sig framför mig (order från Mirjam, ordning och reda) och när han har pyst färdigt får han komma in till min sida igen. Sen får jag ett glädjefnatt så Taggis får busa lite innan det blir ordning och reda igen. Efter det blir det pausen för oss igen och vi sitter och tittar på de äldre hundarna som får markeringar, gör ett par linjer och lite närsök.

Det här är egentligen helt emot mina principer att låta unghunden få sitta och titta men Taggis verkar behöva den där lilla extra retningen för tillfället för det är då han skärper sig.

När de är klara ber jag Kati att kasta ett par markeringar precis bakom en kulle, Virge är oxå med på den övningen och Taggis fixar markeringarna galant och lämnar ännu en gång av dummien bra. Anledningen till att jag är förvånad är för att här hemma när det bara är han och jag så är han bara måttligt road av att hämta dummisar och han släpper dem gärna en meter innan. 

Så mitt huvudbry sista tiden har varit om jag ska eller inte ska börja träna avlämningar.

Men eftersom jag lätt blir frustrerad har det bara blivit ett halvhjärtat försök till detta och det gick ungefär som väntat inte bättre. Så nu har jag bestämt mig för att inte göra en grej av detta och träna fram något annat problem som jag inte vill ha. Anders Carlsson nämnde på första valpträffen att man skulle vara cool och låta hunden vila när man stöttepå patrull och inte gå in och börja peta i detaljer på unghundarna under inlärningen. 

Visst låter det enkelt!

Fasiken vad svårt jag har för att vara cool. Men jag tvingar mig till det och det funkar ju!

Idag kommer jag att gå och lägga mig med ett leende på läpparna, han är rätt bra den där Taggebus.